We were put here to discover

xDSC_3975

Minikopian.

Dagens musik:
1. Rachel Platten – Fight song
2. Gabriel Rios – Gold
3. Fetty Wap, Remy Boys – 679
4. Marit Bergman, Forance – Ett hus i himlen
5. Loïc Nottet – Rhythm inside

Det var väl bara det.

Annonser

And the river comes today, it asks me

En lista jag hittade hos Linn.

Beroende av?
Sedan Jack kom – kaffe! Men även att skriva, att möblera om, min telefon.

Vad behöver du mest just nu?
Ett jobb?

Vad tror folk om dig?
Folk tror att jag är hård och tuff och stark.

Stämmer det?
Jag är stark, men inte speciellt hård och definitivt inte tuff! Jag kanske framstår som tuff eftersom jag oftast säger vad jag tycker (och det, om något, är en bristvara i vårt samhälle), men jag förstår inte det tuffa i det? Livet hade varit mycket lättare om alla sa som dom kände. Och då menar jag naturligtvis inte att man konstant ska hosta ur sig oförskämdheter som om man hade åsiktstourettes, men ni fattar. Lite mer klarhet, lite färre gissningar. Tack.

Vad får du ofta komplimanger för?
Mitt leende och min kropp.

Brukar du ofta skratta för dig själv?
Det händer.

Vad står det i ditt senast inkomna sms?
”Nä, kom som ni är! Frågade just H om han vill att Jack ska komma hit ”jaaaaa!”. :)”

Nästa mål i ditt liv:
Att rensa ut allt i mitt hus som inte ska vara i mitt hus (tänker rensat hus = rensat huvud, ja?), skaffa mig ett roligt jobb och laga ordentlig mat varje dag.

Hur svarar du i telefon?
”Hallå” omtag vet vem som ringer, ”Det är Annika” om jag inte vet det.

Vem ringde dig senast?
Pappa och mamma ringde för att boka middagsdejt på stan för hela familjen på fredag eftersom det är min födelsedag då.

Antal timmar sömn i natt?
Somnade kanske halv ett, vaknade vid två av att Jack drömde högljudda drömmar och gick dit för att stoppa in nappen och placera kaninen framför näsan. Vaknade igen vid fem när han kom in i mitt rum och jag var tvungen att följa med honom tillbaka till hans rum för att hämta kudden (fråga inte) och leta upp kaninen. Sov till sju när Jack tyckte det var morgon. Så jag vet inte. Räkna ni.

Hur känner du dig just nu?
Helvetes varm eftersom det är 27 grader inne i mitt hus, lite ont i huvudet. I övrigt ganska glad.

Vanligaste färgen på dina kläder?
Jag har faktiskt jobbat sjukt mycket på det här den senaste tiden, alltså är inte allt längre svart.

Favoritdryck på morgonen?
Kaffe med varm mjölk.

När brukar du oftast gå och lägga dig?
För sent. Tänker varje kväll att jag ska gå och lägga mig vid tio, men så plötsligt blev klockan tolv.

Är du blyg?
Nej, inte längre. Jag var det förut och tyckte det var otroligt jobbigt att stå framför folk och prata. Men nu är det hur lugnt som helst.

Sysslar du med någon idrott?
Nä. 🙂

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Någon form av kärlek ja. Jag vet ju bara hur det kändes när jag såg Jónas första gången. Som en stöt genom kroppen, som att inte alls vilja gå därifrån.

Har du några smeknamn?
Mamma är det som hörs oftast i alla fall. Men jag kallas också Ankan, Annikan och Paniken.

Har du kyssts i regnet?
Absolut.

So I got edges that scratch and sometimes I don’t got a filter

Efter förra inlägget kändes det så orättvist på något sätt, att kasta ut ord bara, utan att ens själv kunna sätta fingret på vad det var. Så jag tänkte lite mer.

Ensamheten. Jo, det känns ensamt. Kanske mest för att jag inbillar mig att det är roligare att göra saker med Jack om man är två.
Visst känner jag för att åka och bada med honom eller plocka bär eller gå och kolla på kossor/båtar/tåg/flygplan/fotbollsmatcher/whatever, men jag är så jävla osugen på att göra allt det här själv varenda gång.
Jag är trött på att laga all mat själv, samtidigt som Jack kör på mina hälsenor med trehjulingen eller placerar sina fjorton gosedjur mellan mina fötter och jag är trött på att han ändå säger ”nej” så fort maten står på bordet. Jag är trött på att rensa trädgården själv och på att klippa gräset, handla mat, bädda sängarna, sätta in i diskmaskinen – allt själv men med Jack som ett plåster.

Och det har så klart att göra med att jag oftast är så trött att det känns som om jag ska börja gråta och att inget därför är riktigt roligt. Så då får jag dåligt samvete för att Jack inte får hundra procent av mig eller min tid, för att jag tycker det är så tråkigt att gräva i sandlådan eller att kolla på när han häller vatten från en burk till en annan.

Jag är helt enkelt trött på att ha dåligt samvete för att Jack får en dålig eller tråkig uppväxt på grund av att jag inte orkar vara glad och rolig hela tiden. Och jag är helt fruktansvärt trött på att höra ordet nej.

Vi har så klart jättefina stunder ihop med, det fattar ni nog. Vi har roligt ihop med. Men det är så lätt att glömma dom och bara tänka på dom som var extra krävande eller tråkiga eller jobbiga.

Lättar upp med lite musik.

1. Banks – Begging for thread
2. Pang! – Walking in the sun
3. Elin Bergman – Gasoline dream
4. Elina Born – Goodbye to yesterday
5. Elliphant – Love me badder

For the wicked place

Det är varmt. Tjugonio grader i skuggan i Göteborg i dag. Det är kvavt.

Och det är något som känns konstigt, omöjligt att peka ut. Men jag ska försöka. Ett tag trodde jag att jag höll på att bli sjuk, men så höll det i sig så länge. Håller i sig. En månad kanske, ett halvår, mer? Det är som en trötthet som aldrig ger med sig. En lågmäldhet. Ett tryck och ett hål i hjärtat. Jag vet inte varför. Det är som en saknad, som om något fattas, på ett annat sätt än det varit tidigare.

Jag är trött på att vara ensam, på att ha allt ansvar. Jag är trött på att ha ett huvud där allt snurrar runt konstant – idéer, måsten, viljor. Har du inte det så förstår du inte. Det är som att aldrig få vila. Jag minns inte när jag senast såg en film, läste en bok, bara var, utan att samtidigt göra något annat. Min förmåga att fokusera är borta. Det är som om allt bara flimrar, på något sätt, och det låter väl inte klokt. Jag förstår det.

Jag är trött på att vara den enda.

Men det blir säkert bättre i morgon.

Sommaren

Det är något som är så gränslöst vemodigt med att avsluta en sommar. För så länge jag minns har sommarlovets slut även inneburit slutet på vänskap. Eller uppehåll i alla fall.
Varje sommar var vi på sommarstället, där alla andra bodde så nära att det bara var att gå ut genom trädgården och några meter åt ena hållet så var man framme. Vi lekte från så fort vi vaknade tills det var dags att sova, det är så jag minns det i alla fall, och det var nästan alltid soligt.
Jag vet egentligen inte varför det känns så vemodigt, för kompisarna fanns ju kvar även nästa år. Men förr gick väl åren långsammare antar jag. Hösttermin, jullov och vårtermin. En halv evighet.

thumb_DSC_4188_1024
Mitt fina lilla barn.

thumb_DSC_4192_1024
-Bo! Säger Jack.

Jack har haft sommarlov i sju veckor och jag tror att han gärna hade haft det i sju till. Minst. I alla fall var han inte förtjust i att bli lämnad på förskolan i morse. Han klängde sig fast runt min hals och grät. Mamma, mamma, maaammaaa! Det kan ha att göra med det plåster han varit den senaste månaden (eller två?). Dit jag går, går Jack.

thumb_DSC_4123_1024
Leka kurragömma i bokskogen. Ingen tråkig utflykt det, även om båda barnen vägrade gå en enda meter själva och den därför blev ganska kort.

Det känns som om vi har varit överallt i sommar, förutom hemma då kanske. Vi var i Danmark med Jacks farmor, farfar, farbror och kusiner. Vi såg lejonen i djurparken och legobyggnaderna i Legoland. Jack grät sig igenom ett (snabbt!) besök i simhallen och vi åkte bil till Horsens för att hälsa på några gamla vänner. Vi hoppade studsmatta och spelade fotboll i trädgården till stugan vi hyrt. Men mest av allt gick Jack hand i hand med sin kusin Andrea. Han stod och väntade på henne innan hon vaknat på morgonen och allt hon gjorde ville han göra. Det var hemskt gulligt och hon var väldigt snäll mot honom.
Sen åkte vi till Island i två veckor med samma gäng. Mamman fick gå på tredagarsvandring utan sonen och farmor och farfar fick kvalitetstid med den lille. Alla nöjda tror jag.
Vandringen var fantastisk! Det kommer ett eget inlägg om den senare.

xcDSC_3542
Þórsmörk, Sagan om ringen, alvernas värld – vem kan se skillnad.
Efter Island mellanlandade vi hemma i radhuset i nästan ett dygn innan vi gav oss av igen. Vi åkte till familjens sommarställe på västkusten och lekte med diverse familjemedlemmar.

Det har varit en riktigt bra och fin sommar och jag tror att Jack tycker det med!