Om att sätta sitt ego framför sina barn

Det här med att ta hand om andras barn. Att bo med dom, leka med dom, laga mat till dom. Att fatta beslut om andras barn, sina bonusbarn. Det är inte helt okomplicerat så klart. Och ibland kompliceras det också extra av onödigheter.

Jag tänkte vi skulle prata lite om allt det där.

Om vi börjar med att fokusera lite på mig, även om det inte är just mitt ego rubriken syftar till.
Jag är så jäkla glad för att tioåringen och sjuåringen här hemma är så gulliga, snälla, fina och glada och det känns på så många sätt som en perfekt kombination när en av dom är tokig i handboll och äventyr och en annan älskar att pyssla och få naglarna målade i mönster och figurer. Det bästa av två världar ungefär. Vi kommer sjukt bra överens, det vet jag ju, för så fort jag kommer innanför får jag tusen frågor av tioåringen och en sjuåring i knät. Och jag älskar det!

Det är ju lite som Jack så ärligt uttryckte det i höstas någon gång: ”vi är ingen riktig familj för vi är bara två”. Förvisso kanske inte helt sant, men ändå i känslan sann. Att leva familjeliv på det här sättet, ihop med M, är just där jag vill vara.

Och jag tänker att om jag hade varit den där andra biologiska föräldern, så hade jag föredragit om barnen gillade den nya situationen. Kanske speciellt om det var just den där andra föräldern som förstörde ursprungsfamiljen. Men vad vet jag. Uppenbarligen.

Sjuåringen la till mitt nummer i sin mobil här om veckan. Hon skrev mitt namn och la till två hjärtan. Den här gången på pappaveckan hade hjärtanen försvunnit från mobilen. Och efter några försiktiga frågor från M berodde det på att mamman ”inte ville” att hjärtan skulle omge namnet. Till och med blev mamman så upprörd att hon rakt ut ställde frågan till sin sjuåring och tioåring:
– Gillar ni Annika mer än ni gillar mig eller?!

Men helt ärligt. Vad tycker ni? Att ge barn skuld för att dom gillar sin bonusförälder. VEM gör ens så?!

Annonser

2 reaktioner på ”Om att sätta sitt ego framför sina barn

  1. Det är ju inget annat än tragiskt. Att inte kunna se det positiva och vara glad för att det fungerar. Inte kunna släppa sin egen bitterhet. Att inte låta livet gå vidare eller glädjas för andra. Bara ledsamt och sorgligt.
    Jag hoppas det vänder. Att hjärtan får finnas kvar och att man kan glädjas för kärleken oavsett vad den kommer från och vem som får den.
    Jag hoppas människan kan svälja sin egen bitterhet och vara bitter på sin egen vecka o inte låta det gå ut över barnen. Barnen har aldrig, aldrig valt hatet. Att tvinga på sin egen bitterhet och sina egna känslor är bara sorgligt. Det får man ta med sina vänner o prata av sig där. Aldrig med barnen eller när barnen är nära.

  2. Jag blir skogstokig på sådant. Det är så själviskt, och jag kommer nog aldrig att förstå eller acceptera sådant beteende. Det skadar ju bara barnen..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s