Remember when you wished for what you have now

Livet ändå, hur det händer.

Den där acceptansen över att det nu skulle vara Jack och jag, som ett team – ointagligt och stabilt. Och den där insikten om att det nu bara var att bestå utan någon annan, att fatta alla beslut själv, lägga alla läggningar själv, laga alla middagar själv, ta alla feberfrossor själv. I samma stund som det, kanske motvilligt men dock, landat i mig att det var så det skulle vara, så ändrades det. För plötsligt blev det inte så.

Nu har det gått ett tag sedan Jack och jag packade ihop våra saker och flyttade ihop med den där andra halva familjen vi nu absolut inte vill vara utan.
En vuxen blev två, ett barn blev tre och Göteborg blev Kungälv och så vidare. Eller Tunnväl, som barnet som saknar både K och G i sitt vokabulär säger.

Men helt ärligt, jag skulle aldrig någonsin kunna gissat på att det skulle gå så himla bra att kombinera två familjer på det här sättet. Och barnen, dom små gulliga oskyldiga – dom har varit helt grymma! Snacka om att acceptera förändringar och anpassa sig efter omständigheter.

Jack får dela rum med sin nya storasyster (”du är den bästa storasystern!”) och lever varannan vecka i full fart och varannan vecka lite mer som förut. Och det är klart att det blir konflikter ibland, när alla helt plötsligt måste anpassa sig och sina vanor till andra, nya personer och känslor. Men överlag så väldigt bara fint och kärleksfullt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s