Att plötsligt förstå

I flera år nu, har jag gått runt utan att känna. Jag har varit glad och ledsen. Jag har varit arg och pepp, känt mig både ensam och för mycket.
Men jag har inte varit som förut.

Jag har lyssnat på musik och jag har gillat låtar, men inte som innan.
Inte som då, när jag kunde sitta i timmar och älska en basgång eller repeatlyssna på en fin rad med text och upptäcka fler.
Jag har skyllt det på mycket; på en bebis, på trötthet, på ingen lust. Eller kanske inte skyllt på något eftersom jag glömt bort hur det brukade vara. För jag har inte förstått att jag bara inte varit någon annanstans än inne bakom en osynlig vägg av stillhet. För att inte känna, sorgen, orättvisan eller livets värdelösa otillräcklighet, vad vet väl jag – jag har ju inte känt den, så stängde jag nog någonstans in mig där bakom, där allt blev tyst, tillräckligt, lagom.

Men så hände något, när väggen långsamt rämnade och allt började sippra in. När kylan blev kallare, solen ljusare, värmen varmare och orden återigen meningsfulla. När allt plötsligt blev både gladare och sorgligare på en enda gång.

Och mitt i allt dök han upp. Som om jag kapslat in mig själv i väntan på. Honom. Och så får det mening igen, allt.

En playlist, det passar väl in. Med repeatlyssnade basgångar och krackelerande ord. På ett bra sätt kommer djupet tillbaka.

  1. Jacob Bellens – Raining parachutes
  2. John Legend – Made to love
  3. Roo Panes – Land of the living
  4. Léon – Think about you
  5. Arizona – Cross my mind

Det var väl det. For now.

Annonser

2 reaktioner på ”Att plötsligt förstå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s