Att leva med en jävel alldeles bredvid – 1

Under natten hade det kommit sju nya sms. Det stod samma i dom alla förutom i det sista. I det stod det: Dra åt helvete.
Men det stod utan punkt, som om punkten varit för dyr för att slösas på detta värdelösa jag.
Och dom som hade kommit innan natten, innan jag tog sömntabletten för att falla eftersom dvalan var det enda som kändes åtråvärt, vad stod det i dom?
Morgonljuset gjorde det svårt att minnas, men ännu svårare att förstå.

I fyra sms stod det en och samma mening: Jag säger hej då nu.
Som så många gånger förut, så att det kändes som om allt det som var kvar gick på repeat dygnet runt.
Och så, när mitt svar uppenbarligen uteblev, byttes det ut mot: Fråga aldrig vart jag ska.

Men nu skulle jag alltså dra åt helvete. Som om det var jag som platsade där och inte han. Och om en stund – ibland tog det bara några timmar, oftast ett par dagar – så skulle fler sms komma. Dom skulle be om ursäkt, vilja få allt ogjort, dom skulle prata om fina dagar och om bra minnen. Dom skulle komma med förslag – kan vi inte, ska vi inte, vill du inte? Och i takt med tystnaden dom möttes av skulle dom bli precis som kvällen innan.

Det här är en av anledningarna att förknippa med det förra inlägget och har alltså inget som helst med nuet att göra.

One thought on “Att leva med en jävel alldeles bredvid – 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s