Som det borde vara

Jag hör din nyckel i låset, hur den vrider ett varv och handtaget som trycks ner innan dörren öppnas. Jack hör det med och hans ansikte lyser upp. Han reser sig så snabbt han kan från golvet där han sitter och springer mot hallen. Stapeln han just byggt av duplo välter när det lilla knät snuddar vid den. Jag hör er där ute vid dörren, hur du säger: hej min älskade älskling, har du haft en bra dag? och jag hör Jack svara på sitt eget vis. Som en ljudlig nick, och sen vet jag mer än hör, hur han pekar inåt mot vardagsrummet, för där finns något han vill visa. Kanske duplot han staplat eller pusslet han lagt. Eller bara allt där inne ska visas.
Jag reser mig jag också. Och alla gosedjur jag varit beordrad att passa lämnar jag kvar på golvet där jag nyss satt.
Vi möts i dörröppningen.
Du håller Jack i famnen och du ler, precis som alltid.

FullSizeRender
Far och son med varsitt stetoskop. Dagis eget påhitt. Bästa påhittet jag sett.

2 thoughts on “Som det borde vara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s