Ett besök och jag kände dig mot mig

Det snöade, på marken som redan låg vit.

Där under ligger du. Eller gör du på riktigt det? Det känns konstigt, inte verkligt. Att du är där och jag är här. Eller var vi nu är.

Jag håller upp min hand i luften, lagom högt, och känner dina fingrar mot mina, känner dina andetag mot min kind. Jag känner hur du ler, hör hur du viskar. ”Jag älskar dig, jag älskar dig.” Och jag älskar dig. Fortfarande, för alltid. Kommer allt alltid att jämföras med dig?
Jag flyttar min hand till ditt bröst, där andetagen föds och växer och blir till den rytm jag lever för. Dunkdunk från dig till mig och dunkdunk tillbaka. Allt du ger vill jag ge tillbaka, alla stunder vill jag minnas och spara. Allt vi var och allt vi blir.

”Ser du Jack, ser du honom och hur perfekt han är? Ser du att han är vår? Ser du att han ser ut som du?”
Och du svarade ”Jag ser, jag ser hur perfekt han är. Jag ser att han är vår och att han ser ut som jag.”

Jag plattade med mina händer så att det blev ett hjärta, och la dit tre rosor från Jack och tre från mig.

IMG_8883
Och Island, fina, fina svarta och vita och kalla Island. Alla känslor som du river upp, alla drömmar och allt hopp. Alla minnen.

2 thoughts on “Ett besök och jag kände dig mot mig

  1. Jag blir så rörd, så berörd. Jónas är med er, hos er, en del av er. Du, Jack och Jónas en familj och en enhet för alltid. Varmaste kramar till er! Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s