I’m sorry little baby boy but your daddy had to go

Jag vaknade upp idag med någon typ av längtan. Efter ord och meningar och formuleringar, som jag inte haft på länge. Men också en längtan efter då, efter förr. Efter Jónas. Som alltid efter honom.
Det blir på något sätt mer intensivt för varje dag. För varje dag som går i Jacks liv, finns det fler saker jag saknar och fler saker jag påminns om.

Våren och sommaren var på något sätt en dimma utan att vara det och jag kunde väl inte ta in det som hände. Döden.
Graviditeten tog all energi och alla tankar och det var väl bra. Men nu då? Nu när Jack tar all energi och alla tankar och Jónas skulle ha varit här och delat det med mig. Med oss. Vårt liv.

Men han finns inte mer. Jag försöker förstå.

Det är väl alla ljusen och allt julande som gör det här med mig. Intensifierar allt. På gott och ont antar jag. Minnen är fina och nödvändiga, fantastiska. Men sorgen också så påtaglig.

Jack, den älskade ungen, är sex veckor nu, lite drygt. Men det känns mer som fyra år. För som alla säger om sina barn: hur kan han inte ha funnits? Eller: Fanns det någonsin en tid när jag inte hade en bebis sovandes på mitt bröst eller med sina näsa tryckt mot min i sängen eller så här:

xbild
Jack är en kopia av sin pappa. Som en mini-Jónas.

Och jag vet att jag lovade er bilder tidigare. Här är två som är tagna av min kompis Christer. Själv har jag inte ens packat upp min kamera efter flytten för sju veckor sen.

x_DSC5433

x_DSC5469

Och här är ett gäng från instagram. Ni vet att ni kan följa mig om ni vill. Awielhvannberg heter jag där.

IMG_7744

IMG_7768

IMG_7782

IMG_7803

IMG_7817

IMG_7870

IMG_7875

IMG_7886

Återkommer förhoppningsvis snart igen. Om inte annat med lite information från besöket.

6 thoughts on “I’m sorry little baby boy but your daddy had to go

  1. Ser framemot att få träffa din otroligt söte son, och alla fikastunder vi ska ha när jag kan går igen🙂
    Klart att det blir mer påtagligt nu när graviditetsbubblan är borta.
    Jack har fantastiska föräldrar och jag vet att när han blir stor kommer han att veta att hans pappa var den bäste. För det kommer den bästa mamman ha berättat för honom, många gånger.

  2. Har tänkt mycket på er, men får inte till orden. Känner mig bara ”fattig”, får inte fram det jag vill, börjar skriva men raderar bara.

    Det är något med december som gör att sorg förstärks och det kan vara både outhärdigt ohc fint. Så är det för mig i alla fsll.

    Det gör mig så ledsen. Jag tänker på mig själv och hur skönt det är när jag säger ”nu får du ta barnen” eller när jag berättar ”vet du vad x gjorde idag” för pappan, de där små sakerna som är så stora för föräldrarna. Samtidigt så vet jag både att man klarar mer än vad man tror och när man måste så går det. Jag vet att du har många fina människor omkring dig.❤

    Fantastiskt fina foton på Jack! Hoppas du hittar lusten att packa upp din egen kamera.

    Så trots fattiga ord, raderar jag inte, utan trycker skicka.

    Stor kram!

  3. Åh så otroligt söt lilla Jack är!!! Så fantastiskt fina bilder på lilla sötnosen! Varma kramar Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s