We’ve got holes in our hearts, we’ve got holes in our lives, but we carry on

Det var förberedande föräldrakurs. En måndagkväll och det regnade.

Alla fick två tomma klisterlappar att skriva sina namn på. Och en penna. Anna & Niklas, Lisa & Sebastian, Maria & Markus.
Men jag använde bara en lapp, den andra låg kvar på bordet framför dom två stolar som fanns där för vår skull. Den andra stolen förblev även den tom.

Ingen frågade varför och jag berättade inte.

– Vilken vagn har ni köpt, Annika? Undrade en. Fast jag bara varit ”du” hela mötet hittills. Dom ville väl inte ge upp hoppet eller ta något för givet.
Och man kan svara på saker på olika sätt. Men kan börja en mening med ”jag” eller ”vi” och man kan börja den utan något personligt pronomen alls. Det är lättare utan. Ibland är det bara lättare att låtsas som inget alls.

Men ”vi” har ju inte gjort något alls i den här processen, förutom tagit första steget mot att få ett barn.
Inte som ett sånt vi som dom hade i tankarna i alla fall. Inte som ett vi där man får ett sms på lunchen eller en röst där det ska finnas en. Inte som ett vi där ett ögonkast räcker för att känna till tankarna eller som ett vi som stänger ute kylan och mörkret.

För vårt vi är inte alls som det vi som alla tar för givet.

Så jag hoppas mest att vårt barn överlever förlossningen utan den där mannen som kan stötta eller ta emot blåmärken eller räcka fram lustgasen när det kanske verkar som om det behövs.

– Pappan kanske inte får stanna på sjukhuset, sa barnmorskan. Om det inte finns plats, då kanske han måste åka hem över natten.
Men där skiljer vi oss, för pappan i vårt vi är ju med oavsett plats eller inte. Han kanske är lite sämre på att hålla handen eller sätta upp håret i tofs när den trillat ner, men han kan i alla fall vara som en mental coach. Eller nåt.

Passenger – Holes.

3 thoughts on “We’ve got holes in our hearts, we’ve got holes in our lives, but we carry on

  1. Vad mycket vi tar för givet utan att tänka på det…
    Blir lite mållös o tänker mycket på mitt eget sätt o min egen självklarhet i att ha ”min andra hälft närvarande”. Hur många val man gör tillsammans.

    Jag beundrar dig så, för modet och din självklarhet i att finnas o du kommer att bli en fantastisk förälder. Din man kommer ju att finnas där på ett annat sätt än min. Och självklart med eller utan fysisk plats.
    Kram!

  2. Åh, jag är säker på att förlossningen kommer gå bra, ni finns med tillsammans som ett ”vi” på ett eller annat sätt. Du känns som en otroligt stark person, kram till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s