Att vara där utan

När Eldfjall landade på Keflaviks flygplats hälsades alla passagerare Velkomin heim. Och det var lite så det kändes, som att komma hem fast ändå bort.

Jag hämtade mina två väskor på bandet, en väska med bara Jónas saker och en där åtminstone hälften var mina saker, och gick ut genom tullen. Jag skulle hämta nyckeln till familjens andra bil i en kiosk vid utgången och sen köra till Reykjavik. Men när jag kom ut i ankomsthallen stod Jónas moster och man där och väntade. Det var så väldigt fint att se dom, för jag visste inte att dom skulle vara där. Vi grät lite, både jag och Stina. Och så var jag tvungen att prata lite isländska direkt, för engelskan är det så där med.

Bredvid stod läkaren från hospiset där Jónas var tills han dog och väntade på sina barn som varit i Sverige ett tag. Det var lite konstigt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.

20130630-232111.jpg

Jag åkte direkt till graven. Jag ritade ett hjärta där och la min hand på. Jag vet inte om han var där, det kändes varken mer eller mindre. Mest bara orättvist, så var det. Orättvist och onaturligt. Min man ligger där, pappan till mitt barn. Och varför? Av ingen anledning alls.

20130630-232419.jpg

På kvällen åkte jag hem till Jónas bästa kompis. Hans son pussade på det stora fotot av Jónas i fönstret. Det var fint men sorgligt. Och det blir liksom ännu fler saker jag vill berätta för Jónas här. Saker som jag inte vill säga till någon annan alls. Saker som bara han kan förstå.

Ensam.

20130630-232726.jpg

Och nu är jag här, i Hólar i norra Island, tillsammans med dom två bästa kompisarna, deras fruar och två barn. Samma som var i Barcelona med oss förra sommaren. Dom visar mig en del av Island som Jónas ofta pratade om, och så åkte vi till Akureyri där han jobbade ett tag.

Vi pratar om Jónas och varje middag skålar vi för honom. Det är sorgligare att vara här än någon annanstans, men också bra. Att komma närmare dom som han älskade så mycket, att få höra minnen från dom han delade så många med.

Dom blir glada när jag berättar om mina drömmar, och det kan väl tyckas löjligt, för er, med sådana. Men för mig, och för dom, betyder det mycket. Dom vill veta hur han har det, hur han ser ut där på andra sidan.

Och bebisen sparkar mycket här på ön.

20130630-233747.jpg

Eldfjall betyder vulkautbrott.
Annars är ett av mina favoritord på isländska eldgos, som betyder vulkantbrott. Som något mysigt och mjukt.

Ástin är också det finaste ordet. Älskling. Ett av dom första han sa till mig. Ástin mín.

4 thoughts on “Att vara där utan

  1. Så vackert du skriver fina du, vilka vackra bilder. Så fint att du är hos Jónas vänner och familj nu. Så fint att du och hans nära och kära får prata om dina drömmar! Bilden där Jónas bästa kompis lilla son pussar fotot på Jónas är så oändligt sorglig men så fin. Ditt och Jónas lilla barn kommer ju kunna leka med bästisens lilla barn. Varma kramar Maria

  2. Så bra. Du är där du behöver vara just nu. Och när du kommer hem finns vi här.
    Drömmar är aldrig löjligt. Och speciellt inte när man drömmer att någon räcker ut handen. Och når fram.
    De är de finaste drömmarna, som verkligen betyder något.
    För ni är, ni tre.
    Ni finns. På olika ställen, men ändå tillsammans.
    Lyckades nog låta helt flummig och förvirrad, men jag tror du förstår vad jag menar..
    Bamsekrammen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s