Från början

Den sjunde november tjugohundaelva åkte jag till Halmstad för att ha en träningsdag i landslagsregi. Bara över dagen. Upp tidigt på morgonen, två pass handboll i arenan och så hem på eftermiddagen, direkt till träningen med Heid.

När vi kom in i hallen träffade jag Jónas för första gången. Han stod vid sidan av banan, precis där vi drack vatten, och han tittade så väldigt mycket. Jag tittade säkert ännu mer, för redan när vi hälsade och våra blickar möttes första gången så visste jag.

Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Jag visste bara. Det var som ödet och givet redan innan jag visste hans efternamn.

Sen kom vi till Brasilien och VM och det bara växte, det där jag visste. Och det bästa var att han visste det med.

Varje natt, fem dagar i rad, drömde jag om honom och mig. Hur det skulle bli. Steg för steg i drömmen.

I verkligheten satte han sig med mig när jag satt kvar och drack kaffe efter att dom flesta gått upp till rummen, och i verkligheten dröjde han sig kvar och pratade med mig i korridoren trots att dom andra stod bara en bit bort och tittade på oss.
Och för varje gång vi pratade kändes det som om vi var likadana. Jag minns inte nu vad vi pratade om, bara att jag aldrig ville att det skulle ta slut.

Och sen, när vi åkt ur turneringen och vi åkte på vår berömda roadtrip runt landet, så fanns han alltid nära.

Det var alltid han och jag. Som förutbestämt. Trygghet.

Och kvällen vi blev ihop på riktigt, den fjortonde december, det var som en perfekt start på det finaste jag någonsin varit med om.

”Vi måste gå en promenad sen, bara du och jag”, sa han.

Så vi gick ut, och satte oss vid en fontän i mitten av Rio. Det var mitt i natten eller kanske tidig morgon och han frågade vad vi skulle göra med det här. Med det som höll på att hända. Jag sa ungefär det jag tänkte, för en gångs skull. Jag sa att jag tyckte att vi var lika, att vi passade ihop, att jag gillade honom. Han sa att han tyckte samma.

Jag sa: ”Jag är typ kär i dig.”

Och så kysste han mig en evighet så jag inte kunde prata färdigt.

Han var kär i mig med.

8 thoughts on “Från början

  1. Det är så fint så det finns inte. Jag blir mållös när jag läser.

    Vilken kärlek! Den märktes ju i varje ord du skrev i varje bild. Så fint.❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s