You can beat the world

Kavajen springer omkring här hemma och leker med saker hon hittar. Som ihopskrynklade papperstussar och pingisbollar eller så kryper hon in under en filt och sover. Igår morrade hon åt sin egen svans. Ibland känner jag att jag skulle vilja göra detsamma, morra åt min svans. Men jag gör inte det. Jag är mest trött, mår lite illa, pratar med någon som inte finns och, jag vet inte, bara är. Sysselsätter mig. Jobbar dom procenten jag ska. Träffar folk.

Det blir svårt att skriva här, fast jag tänker så ofta att jag ska, borde, vill. För jag vill, men det är det där grå som tar över emellanåt. Det är svårt att förklara. Jag går inte runt och gråter, jag är normalt sett inte sådan. Men jag går runt och är då och då precis på gränsen. Det kommer ett kort på posten, från hospicet på Island där Jónas valde att vara tills hans kropp inte kunde kämpa längre. Och så skriver dom på svenska att dom tänker på mig och att dom önskar mig allt gott. Och då kommer den där klumpen, som hela tiden verkar finnas precis i närheten av medvetandet eller ytan, närmare och jag får kämpa. Jag vet inte vad jag kämpar emot, egentligen, vet inte för vem jag ska vara stark, eller vad jag nu försöker vara. Det är väl bara så jag är.

Jag behöver inte tas om hand, jag klarar mig själv. Och jag vet att jag har skrivit om det förut, men minns inte hur eller var eller när, om besvikelse och den där oron som kommer från andra. Jag klarar inte av den, för folk blir ledsna för min skull eller livet blir sorgligt på grund av mig och jag vill skrika SLUTA! Jag vill inte att folk ska oroa sig eller vara ledsna. Inte på grund av mig eller något som hänt i mitt liv. Jag vill inte vara orsak till att folk inte mår bra.
Jag antar att det låter så jävla märkligt det här, och det är det kanske, men jag vet inte hur jag annars ska förklara. Men jag är mer än tacksam för alla som bryr sig, det är inte alls det, men jag orkar bara inte vara orsaken till det som inte är bra. Jag vill att alla ska vara glada och ha perfekta liv och inte behöva få sorgsna blickar någonsin.
Och allt det där om att man måste ha dåliga dagar för att kunna uppskatta dom bra är så jävla mycket bullshit, för jag uppskattade varenda dag med Jónas, trots att vi inte hade dåliga dagar ihop. Hans sjukdom hade dåliga dagar, men det var så oviktigt i sammanhanget, för vi hade alltid varandra och vår gemensamma vardag. Om man inte kan uppskatta sitt liv eller saker som händer utan väljer att oftare än annars fokusera på det som kan tänkas vara sämre så borde man verkligen fundera över vad det är man håller på med.

Så, jag uppskattar att folk hittar till den här bloggen genom att söka på tjocktarmscancer och levermetastaser och allt annat liknande. Och dessutom tycker jag att det är underhållande att någon sökt på mitt och Jónas namn och samtidigt på Kostym, som om katten hette det istället för Kavaj.

xDSC_8906

5 thoughts on “You can beat the world

  1. Jag förstår hur du tänker. Att du inte vill att folk ska tycka synd om dig. Bli sorgsna. Men det är svårt när ens vän mist sin stora kärlek alldels för tidigt. Ge dom bara lite tid, då kommer dom förstå hur du vill ha det

  2. Det är Kavajs nya kattkompis namn. Kostym. Kostym och Kavaj. Som jag tänkte, med Hobby. Hennes vän, som aldrig blev, skulle hetat Pyssla.

    Jag är glad över att träffa dig. Och jag vet att jag inte är direkt sociala-skills-mästare och jag vet inte hur jag borde vara, vad jag får eller kan säga, när jag borde vara tyst. Jag ber om ursäkt om jag får det att bli obekvämt för dig ibland. Jag vill dig allt väl, så som du skriver att du vill att alla andra har perfekta liv.

  3. Ledsna ögon o huvuden på sne är faktiskt bland det västa och jobbigaste att mötas av. Som att man måste ta hand om andra och andras sorg när man själv har fullt upp med att ens andas och komma ut sängen.

    Alla menar såklart väl. Jag tror också många ledsna ögon beror på skräcken av att ens tänka tanken att det som hänt dig kan hända en själv. Att tänka sig in i situationen och få egen sorg trots att man ”inte är drabbad”. Rädsla och skräck. Att inte veta vad man ska säga och göra. Det är lättare att tycka synd om och lida med.

    Hmm, nu bara yrar jag igen.

    Kram!

  4. Klart att du får känna så där! Det är svårt att se något rätt eller fel i sånt här. Var bara dig själv och var tydlig med vad du behöver och vill – sådär som du alltid har varit, Annika. Du ska inte anpassa dig efter hur andra vill att du skall vara eller sörja. Det funkar ju inte i längden.

    Om jag till exempel skriver att jag känner med dig eller tänker på dig så är det egentligen inte medlidande eller att jag vill ta hand om dig utan det är för att jag vet vilken resa du har framför dig. Den är svår MEN det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke, det är bara att ta sig uppför liksom. Tufft, segt och slitsamt men uppförsbackar ger jävligt starka ben. Jag hoppas att du förstår hur jag menar.

    Hoppas vi ses snart! Då skall jag bjuda dig på kaffe, kram och skratt – precis som vanligt!

  5. Ett allvarligt inlägg som trots det mörka innehållet lämnar mig med ett leende. Kostym är ju något helt annat än en Kavaj! Jag lovar att inte tycka synd om dig men kan inte lova att hålla tårarna tillbaka, jag var blödig och känslosam förut och nu 5 månader in i mitt nyvunna föräldraskap är det etter värre =oO För mig är det så oerhört stort att ni fann varandra och direkt fick en sådan kärlek till varandra, något som också ledde till det liv som nu snart finns bredvid dig. Det liv som ni är tillsammans. Den del av Jónas som aldrig suddas ut. Detta liv är ämnat för att göra något stort och viktigt. Universum, krafterna, ödet, vad än vi väljer att tro på, ville att ni skulle älska varandra innerligt och skapa detta nya liv. Det är häftigt, starkt och väcker mitt i sorgen en tro på livets innersta styrka!

    Ok…nu ska jag sluta låta som en Newage-guru (vad kom den ifrån =oO), idag tar jag och busar extra med min lilla fis och lovar att inte gnälla på min sambo. Klappade grannkatten gjorde jag nyss också, trots att jag brukar hytta med näven och kattbajset som hamnar i mina rabatter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s