Hemma med dig

Hemma igen efter ett tolvdagarsläger som kändes som två månader. Det var bra, men långt.
Och nu är jag i Sverige tills på lördag morgon.

Mycket har hänt under dom tolv dagarna. Ointressant det jag varit med om, men intressant vad det gäller Jonas.
Han kom ner till Kristianstad och kollade på matchen i lördags. Och så fick han träffa alla tjejerna i laget. Det var ett kärt återseende på alla håll, verkade det som. Han var i alla fall väldigt glad efteråt. Och så frågade han mig: Tror du dom var glada att se mig?

Dom var det. Dom sa det.

Han hade lånat en tvådörrars BMW av sin handledare och fick efter två månader med körförbud på grund av medicinering äntligen köra bil. Han var väldigt nöjd med det.
I torsdags, strax innan vi skulle spela mot Slovenien borta, var han på återbesök hos läkaren. Det första efter cellgifternas början. Det var nervöst. Jag hade ont i magen där jag var. På träning Velinje, eller vad det nu hette. Och jag vet att han hade ont i magen där hemma.

Men läkaren var så glad, så positiv. Hon sa:

”Det är extremt ovanligt att vara så här mottaglig för cellgifterna som du har varit hittills.”

Läkare säger aldrig aldrig, men det här är det närmaste dom kommer.

Hon tolkade också blodproverna som hittills tagits att tumören både har slutat växa och krympt! Det kan man ju naturligtvis inte veta säkert innan röntgen har gjorts. Däremot vet man säkert att dom blodprover som togs i fredags är nästan normala. ALAT är normalt nu och ASAT är bara lite förhöjt.

Den troliga planen, som inte kan fastställas innan röntgenbilderna har gåtts igenom, är att dom här sex omgångarna kemoterapi ska genomföras och sen direkt följas av ytterligare sex stycken. Allt för att försöka få bort mesta möjliga cancermassa innan den eventuella operationen.

Idag började den fjärde omgången cellgifter. Då sattes även den där nya medicinen in, den som fungerar som en bromsmedicin och förhindrar cancercellerna att växa. Den ska inte ge så många biverkningar. Och dessutom hade han gått upp i vikt, jag såg det direkt när jag träffade honom efter lägret i lördags, men han trodde mig inte. Läkaren hade också sagt det i torsdags, att det inte var någon fara att han gått ner i vikt eftersom han snart skulle börja gå upp igen.

Så nu har jag varit på jobbet hela dagen och ska vara här imorgon med. Sen är det nationaldagen och alla är lediga och så jobb igen på torsdag. Och om jag ska med till OS så är torsdagen den sista dagen innan september. Min chef förhöll sig ändå relativt lugn när jag meddelade honom detta idag.

Nu är klockan fyra och jag ska åka spårvagn till Östra Sjukhuset och möta Jonas på väg hem.

3 thoughts on “Hemma med dig

  1. Det låter ju väldigt bra: att låna tvådörrars BMW, vara saknad av många, viktuppgång, kunna jobba hela dagen, ha ledigt mittiveckan, ha sikte mot OS, lugn och förstående chef, massor av bra-saker, parallellt med finfina provsvar och läkarord. *gillar*

  2. Vad härligt att prognoserna blir bättre och bättre! Ni har sådan kraft och styrka att det kommer att blir bra, riktigt bra. Skickar massor av kraft och energi!
    P.S Jag har varit urusel att kommentera, men jag har läst och tänkt på det ni går igenom. Beundrar ert mod. *kram*
    P.P.S Har skrotat den gamla domänen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s