Onsdag

Nu börjar han känna av kemoterapin. Spydde igår och så. Han är väldigt trött och liksom tagen. Men fortfarande vid gott mod.
Vi tar det som ett bra tecken att kroppen reagerar. Det borde ju betyda att cellgifterna tar? Förhoppningsvis dödas cancercellerna mer än dom friska cellerna.

Igår kom jag hem från Frederikshavn och var hemma i tre timmar innan jag åkte iväg till Sveriges Radio för att vara med i Karlavagnen. Vi pratade om sport och lag. Det finns säkert på nätet om ni vill höra.
Idag sitter jag på jobbet och hoppas kunna gå vid lunch. Jag skulle kunna jobba hemifrån under eftermiddagen. Det känns viktigt att jag är med Jonas nu, tills vi vet hur hans kropp reagerar. Och imorgon måste jag vara på jobbet större delen av dagen.

Det känns så konstigt att vi nyss levde utan (vetskapen om) den här cancern. Den fyller så mycket i vår vardag nu.

Jag träffade mammas och pappas granne här om dagen. Vi utbytte dom vanliga hälsningsfraserna och så frågade jag: ”Hur är det med er?”
”Jo, med oss är det bra”, svarade han och dröjde lite. ”Men jag hörde om er.”

Dom lägger nästan alltid huvudet på sned, dom som beklagar. Det känns fint att folk bryr sig. Många gör det.

Världen är fin när den är gemensam.

Och nu har Jonas och jag samma profilbild på facebook med. Fan vad fint.

One thought on “Onsdag

  1. ”Världen är fin när den är gemensam”
    Du är ta mig tusan grym på att uttrycka dig:) jag snor den meningen!
    Kram på dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s