You and me and a bottle of wine

Jag vet inte om det är något som är typiskt kvinnligt eller om det bara är i min familj, men jag får i alla fall något slags extremt behov av att laga mat eller ordna hemma när det uppstår olika kriser. Detsamma verkar gälla för resten av dom kvinnliga medlemmarna i min familj. När vi låg på sjukhuset kom den ena matlådan efter den andra vandrandes längs korridoren och nu verkar jag hålla på att leka fågel som bygger bo.

Man kan ha kris men man måste i alla fall äta, verkar det som om alla tänker. Så ja, vi är väl sådana bara.
Men lägenheten känns som hemma nu. Och det blir fantastiskt skönt att få hyra ut den andra så att jag slipper tänka mer på den.

Igår kom en kallelse med posten om en tid hos onkologen Susanne Ottosson. På torsdag ska vi dit. Då förväntar vi oss få reda på när behandlingarna med cellgift ska börja. Och hur ofta han ska få dom. Jag hoppas så mycket på att hon Susanne är bra och på att hon säger något som man kan tyda som ”det här ordnar vi Jonas, du kommer klara det här”. Julia på Ung Cancer sa att det viktigaste är att man behåller tron på att det kommer fixa sig. Vi tror, naturligtvis, men är sådana rookies i hela den här cancerbubblan att vi inte riktigt vet. Men vi tror.

Igår mådde han lite bättre igen. Kunde gå omkring lite. Han var en sväng på sjukhuset för att ta lite prover och när jag hämtade honom igen åkte vi till Linnegatan och gick till Hemköp och till brevlådan. Inte mycket mer än så kan han klara nu. Det beror delvis på att han har ont i ryggen (anledningen till det vet jag inte och orkar inte ens tänka på) och delvis på att han är trött. Men vi räknar kalorier så att han inte går ner mer än nödvändigt i vikt och han försöker att gå omkring lite i lägenheten för att hålla igång kroppen.

Han är så mycket smalare nu än han var i januari.

Han är orolig inför kemon, vet jag. Eller framför allt inför hur han kommer må när han har fått den. Helst vill han bli inlagd första gången, eller åtminstone ha öppen retur till sjukhuset. Jag vet inte hur sånt där fungerar. Jag vill att han ska vara hemma för att jag är så rädd för vad sjukhus gör med viljan och orken, men om han behöver näring i form av dropp är det ju bättre att han bor på sjukhuset några nätter.

I övrigt är livet som vanligt, jag går till jobbet och idag har vi match i Lund.
Kavaj har lyckats lista ut att det bor kattkompisar i lägenheten bredvid, så igår var jag tvungen att trycka upp hissen när hon ville gå ut i trappuppgången så hon skulle bli lite rädd och sluta stå och gnälla vid dörren som en kissnödig hund.

Ja, det var väl det.

One thought on “You and me and a bottle of wine

  1. Maten är ju något man måste ha oavsett hur situationen är. Mat kan få en att skingra tankarna för en stund. Jag tycker att du är en stark och modig kvinna, jag hoppas så innerligt att allt går bra. Du har hittat din drömprins och jag önskar att situationen hade varit annan för er, men skall man se något gott i det svåra så är det att ni kommer varann mycket nära, er kärlek blir väldigt stark. Han behöver dig och tillsammans vinner ni allt.

    Stor kram och sol från mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s