För det finns en morgon och vi ska dela den för alltid

Nu är det officiellt. Vi är till och med ihop på facebook.

Brevet jag skickade blev så här:

Efter brevet från Per angående Jonas sjukdom är det dags för mig att skriva ett mail.
Som många av er frågat om och misstänkt har Jonas och jag varit tillsammans sedan december. Jag ber om ursäkt för att vi har hållit det hemligt för er under våren, men vi tyckte att det var viktigt att fokus låg på rätt sak, på EM-kvalet mot Österrike. Nu när Jonas inte ska vara med landslaget mer tycker både vi och Per att det är rätt tillfälle att berätta för er alla.

Nu har vi flyttat ihop och mitt i kärleken vet vi att det kommer att bli en jobbig tid med otroligt tuffa behandlingar och mycket ovisshet, men vi tror och hoppas på det bästa.

Det här förändrar inget i den framtida satsningen mot OS och jag hoppas att vi snart ses på läger eller på banan.
Om ni har några frågor eller bara vill prata lite kan ni ringa eller maila eller skriva på facebook. Eller vad ni vill.

Väldigt många har hört av sig efter det här. Det är så otroligt fint att få tillhöra ett lag på det sättet. För det finns alltid folk som bryr sig och som finns nära. Både bokstavligt och bildligt.

Idag är jag på jobbet igen och det känns ganska bra. Det går att skratta och att vara ungefär som vanligt. Vardagen vandrar vidare.

Ibland känns det som om det bara är en influensa han har, som han kommer bli frisk från snart. Det känns så ofantligt overkligt att han skulle kunna dö. Han är så levande nu, och han gör mig så levande. Men jag tror på riktigt att han kommer klara det. Inga andra alternativ finns.

”Du måste åka till OS”, säger han. ”Jag kommer inte dö under kemoterapin.” Och så blir det alldeles tyst.
”Jag kommer inte dö efter kemoterapin heller”, lägger han till. Jag blinkar bara och säger att jag vet.

Och så på jobbet idag pratade dom om en gammal man som dött jättesnabbt för att hans cancer var galopperande. Det var inte samma typ alls, men HUR VET MAN OM CANCERN ÄR GALOPPERANDE? Är det någon som säger till då eller ska alla försöka skydda? Hur vet man om det snart är dags att dö?

Jag gråter inte längre, jag försöker vara stark. Allt jag gör, gör jag för hans skull.

Och samtidigt som allt händer bor vi ihop och det är helt fantastiskt att komma hem till vår lägenhet och att han är där och säger välkommen hem älskling.

One thought on “För det finns en morgon och vi ska dela den för alltid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s