Hemma

Det blev inga uppdateringar på bloggen igår. Det gick liksom i ett. Vaknade på sjukhuset, han åt lite frukost. Sen blev han trött och somnade lite medan jag och hans föräldrar satt i cafét och drack kaffe.
 Instagrambild 1.

 Instagrambild 2.

Dom berättade om sina liv, om Island. Vi pratade om honom så klart. Dom är så väldigt bra, hans föräldrar.

Sen fick vi åka hem. Väldigt skönt att få komma till lägenheten.

”Välkommen hem”, sa han. ”Tyvärr har jag inga blommor till dig.”

Två isländska kompisar till honom kom över med två sängar som hans föräldrar ska sova i. Tur att lägenheten är så stor så att dom får bra plats. Sen kom hans kompis och handledare Johan med sin tjej Petra. Johan har verkligen varit bra dom här dagarna. Varit där mycket och hjälp till med information, pratat med läkare och ja, sånt som jag inte vet.

Han bryter i och för sig ihop ibland, oftare än vad jag gör. Men inte inför Jonas. Många av hans kompisar gråter och är väldigt ledsna så klart. Jonas själv säger att det inte är dags att vara ledsen än. Och det är det ju inte. Förhoppningsvis blir det aldrig tid till det heller.

Jag vet att han tänker mycket, på vad som ska hända och jag vet att han är rädd. Men han gör alla som kommer hit glada. Han har en förmåga att få folk på bra humör, behålla hoppet. Jag beundrar honom så mycket. Han är fantastisk.

 Instagrambild 3.

Jag får plats i hans walk in closet, hans mamma och pappa ordnar allt i lägenheten.

”It’s maybe not ideal to move in to your boyfriend when his parents live here aswell”, sa hon när vi kommit hem. Och så skrattade vi.
Men det stör mig inte det minsta att dom är här. Jag tycker snarare att det är bra och tryggt på något sätt.

Jag fick ett isländskt påskägg som är som en fortune cookie.
Idag ska förbundskaptenen komma hit. Jag är inte här då, men Jonas ska berätta om oss. Om det kostar mig min OS-plats så får det vara så. Men det skulle vara en omöjlighet att komma till nästa läger utan att folk vet.
 Instagrambild 4.

Idag ska jag åka upp till landet, till pappas födelsedagsfest. Jonas skulle ju egentligen ha varit med, men nu orkar han inte. Men jag måste åka dit ändå. Det är så svårt att lämna honom här. Som att hjärtat brister. Det är för fan en jävla plåga bara att gå till kiosken och vara borta i tio minuter. Men han har lovat att han ska vara med när mamma fyller jämnt nästa gång istället.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s