I don’t mind it, still don’t mind at all

Vi har träffats. Två gånger nu.

Så, döda mig för det då. Om ni har lust.

Vi har pratat, mycket. Och igår sov jag hos honom.
Han kommer alltid finnas här, hos mig.

Inte just nu, inte just så här. Och vi har inget nu, som är på riktigt. Men det lilla som finns går inte att ta bort.

Det går inte att radera en självklarhet.

Om ni inte vet, så vet ni inte. Men jag vet.
Och det finns ingen annan än han. För mig.

Jag väntar.

3 thoughts on “I don’t mind it, still don’t mind at all

  1. Det är bara du som kan veta Annika. Vi läser och vi reflekterar över det du skriver och känner. Bara du har sanningen, vi andra vet inte mer än så.

    Det enda jag vill säga är att du ska vara rädd om dig!

    Massor med kramar, Catrine

  2. Jag vet att du inte kan låta honom vara. Men se till att vänta hälsosamt. Som Annika. Inte som kappvändaren och psykologen. Som älskarinna och vän. Inte som avfallskvarn.

  3. Söta du, bara du kan veta vad som är bäst för dig, vad du orkar och inte. För det är ju då som ska må bra, och du som får ta smällen om det inte går bra. Vi kan bara var här och peppa och stötta.
    KRAM på dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s