Att leva med en jävel alldeles bredvid – 1

Under natten hade det kommit sju nya sms. Det stod samma i dom alla förutom i det sista. I det stod det: Dra åt helvete.
Men det stod utan punkt, som om punkten varit för dyr för att slösas på detta värdelösa jag.
Och dom som hade kommit innan natten, innan jag tog sömntabletten för att falla eftersom dvalan var det enda som kändes åtråvärt, vad stod det i dom?
Morgonljuset gjorde det svårt att minnas, men ännu svårare att förstå.

I fyra sms stod det en och samma mening: Jag säger hej då nu.
Som så många gånger förut, så att det kändes som om allt det som var kvar gick på repeat dygnet runt.
Och så, när mitt svar uppenbarligen uteblev, byttes det ut mot: Fråga aldrig vart jag ska.

Men nu skulle jag alltså dra åt helvete. Som om det var jag som platsade där och inte han. Och om en stund – ibland tog det bara några timmar, oftast ett par dagar – så skulle fler sms komma. Dom skulle be om ursäkt, vilja få allt ogjort, dom skulle prata om fina dagar och om bra minnen. Dom skulle komma med förslag – kan vi inte, ska vi inte, vill du inte? Och i takt med tystnaden dom möttes av skulle dom bli precis som kvällen innan.

Det här är en av anledningarna att förknippa med det förra inlägget och har alltså inget som helst med nuet att göra.

När man är mitt uppe i det är det hela livet

jag hatar att du förstör mig
att jag tror att jag inte kan leva utan dig
och jag hatar
att vi ens påbörjats

Varje gång jag såg mig i spegeln sa jag till mig själv att jag var ful. Ful näsa, ful mun, fult hår. Allt var fult och det tjocka var värst. Benen var tjocka och armarna. Rumpan var stor. Jag tyckte det och jag trodde på det. Till slut befann sig min vardag mitt inne i en åsikt och saker jag inte kunde kontrollera på annat sätt, fick jag koll på genom det. På vågen fick jag snabbt belöning eller straff.

Jag vägde mig varje morgon först och sen blev det även på kvällarna. Till slut vägde jag mig flera gånger om dagen. Stegen gick ganska långsamt, men åt fel håll. Jag hatade det vågen visade och började tänka över allt jag åt. Jag upptäckte att ju mindre man äter, ju mindre går man upp i vikt. Eller kanske snarare: ju mindre man äter, ju mer går man ner i vikt. Logiskt jag vet, och även en sanning dom flesta vet. Men det blir så uppenbart när man står där under dygnets alla timmar och tänker på det.

Mitt i en proffskarriär och två träningar om dagen stod jag där och undrade om det verkligen var nödvändigt att äta lunch? Och middag? Jag undrade om man måste äta alls?

Så jag slutade med det. Det var som om jag krympte magsäcken och inbillade mig att jag klarade mig på mindre och mindre.

Och även om jag visste att det jag höll på med var helt fel så fick jag upprättelse i att bli smalare. Jag såg siffrorna på vågen och så länge dom gick åt rätt håll så kändes allt okej.

Det är inte alltid guldskimmer där borta, inte för alla. All fokus på handbollen, kanske i ett annat land.

Du har väl ett härligt liv va?
Ja, det är fint.

Sitter på soffan och klockan är tio på kvällen och jag inser att det snart är ny dag. Jag måste snart gå och lägga mig och sen måste jag gå upp igen. Och det fyller mig med en sådan obeskrivlig jävla ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen alls. Tårarna verkar aldrig ta slut, klumpen inne i mig aldrig gå över. Vill spränga en bomb över hela mig och ta mig bort bort bort. Det finns inget här längre. Jag finns inte längre.

Jag vill gå och lägga mig, blunda och aldrig mer gå upp.

Det höll på ett tag. Några år. Det dök upp, höll sig kvar, försvann en tid och sen kom det tillbaka.

Trodde jag mådde bättre när det gäller maten. Trodde, trots att jag hatar att äta, att jag hade accepterat det som ett måste. Eller jag hatar inte att äta, men jag hatar vad maten gör med min kropp, för den gör mig tjock. Så fort jag äter kan man se det.

Och idag fanns det inget annat i mitt huvud än att kräkas. Jag kunde inte annat.

Jag vet det är patetiskt, men jag klarar inte av mig själv annars. Måste bli smalare. Nu är jag inte det. Jag vet inte om det är ett rop på hjälp, men ångesten dämpas när jag gör som jag gör. Jag är duktig om jag går och lägger mig hungrig.

Nu är detta inget som betyder något längre. Men jag bör inte väga mig. Tankarna försvinner nog aldrig helt.

Det var naturligtvis något som var anledningen. Det är väl oftast det. Men det är ju en helt annan historia som kan berättas en annan gång.

Som det borde vara

Jag hör din nyckel i låset, hur den vrider ett varv och handtaget som trycks ner innan dörren öppnas. Jack hör det med och hans ansikte lyser upp. Han reser sig så snabbt han kan från golvet där han sitter och springer mot hallen. Stapeln han just byggt av duplo välter när det lilla knät snuddar vid den. Jag hör er där ute vid dörren, hur du säger: hej min älskade älskling, har du haft en bra dag? och jag hör Jack svara på sitt eget vis. Som en ljudlig nick, och sen vet jag mer än hör, hur han pekar inåt mot vardagsrummet, för där finns något han vill visa. Kanske duplot han staplat eller pusslet han lagt. Eller bara allt där inne ska visas.
Jag reser mig jag också. Och alla gosedjur jag varit beordrad att passa lämnar jag kvar på golvet där jag nyss satt.
Vi möts i dörröppningen.
Du håller Jack i famnen och du ler, precis som alltid.

FullSizeRender
Far och son med varsitt stetoskop. Dagis eget påhitt. Bästa påhittet jag sett.

Komdu, ég skal brosa í bláu augun þín gleði, sem aldrei að eilífu dvín

Varje torsdag går jag på isländska på Folkuniversitetet. Jag har fått en rutin – jag lämnar Jack hos mamma och pappa, köper en kaffe under min promenad från Poseidon till Järntorget och tar hissen upp till sjätte våningen. Torsdagarna är mina absoluta favoritdagar! Jag blir glad när jag tänker på dom. Torsdagar är som lördagsgodis och blommande syrener på en gång.
Vi är ett gäng, lika udda som man kanske misstänker att det alltid är på en på en kvällskurs, men det är ju en del av det fina.
Jag lär mig kanske inte så jättemycket nytt, men jag lär mig att prata och säga sånt jag redan kan. Och lite nytt lär jag ju mig så klart. Utan dom där sju torsdagarna hade jag aldrig vågat försöka prata isländska på Island förra veckan.

IMG_4892
Blommorna hos Jónas.

På Island pratade jag med damen som sålde blommorna jag köpte till Jónas grav och berättade vår historia och sa att jag var på besök från Sverige med vår son. Helt plötsligt frågade hon:
– Hur länge har du bott i Sverige?
– Vad menar du? Sa jag.
– Ja, för du är väl isländsk?

Hon hörde kanske inte så bra eller var kanske lite tokig, men jag ser det ändå som ett fint betyg på mitt talande.

På den isländska kursen lär vi oss inte bara språket utan också kulturen. Vi pratar om landet, om maten, om politiken och om arkitekturen. Och idag pratade vi om musiken. Musik!

Jag saknar det så mycket!
Jag saknar att sitta med hörlurar och repeatlyssna på samma låtar en hel kväll. Jag saknar att älska en låt på grund av dess text. Jag vill fastna i en basgång och höra inget annat än.

Jag känner inte igen mig själv utan musiken. Men kanske har den hittat mig igen, för den börjar dyka upp lite mer nu.

IMG_4943
Alltid en hand på sin mamma. <3

Men rubriken på på det här inlägget kommer inte från musik alls, utan från en sån där gammal skald: David Stefánsson. En viktig och stor samling dikter att lägga i högen för att läsa. Dom är så fina!

Se bara här, ont i hjärtat:

Til eru fræ som fengu þennan dóm
að falla í jörð en verða aldrei blóm
Eins eru skip sem aldrei landi ná
og iðgræn lönd er sökkva í djúpin blá
og von sem hefur vængi sina misst
og varir sem að aldrei geta kysst
og elskendur sem aldrei geta mæst
og aldrei geta sumir dræmar ræst

Til eru ljóð sem lifna og deyja í senn
og lítil börn sem aldrei verða menn

Livet är inte bara handboll, minsann.

Fem dagar på Island

IMG_4809
Liten söt på väg till flygplatsen i Göteborg.

Och nu har vi kommit hem igen.

Det där med Island, det är alltid så svårt. Kanske inte nödvändigtvis i vardagen, men väl på plats i landet är det så konstigt. Som att vara där på låtsas.

IMG_4853
Jack hos sin pappa. Att förklara detta för en ettochetthalvtåring är inte så lätt.
Jag sa: här finns din pappa, din pappa blev sjuk och dog så han finns här nu. Jack sa: ja.

 

Jónas är där utan att vara där, och jag är med hans familj som liksom bara av en händelse. Jag ser ju givetvis hur mycket dom tycker om Jack och det värmer, för det är ju inte på något sätt självklart att det funkar ändå. Men det gör det nu.
Jack lekte så väldigt bra med sina kusiner A och JT. Jack riktigt beundrade sexåriga A och hon var så gullig mot honom. Dom höll varandra i handen när vi gick promenad och hon lät honom ta hand om hennes gosedjur.

IMG_4837
Kusinerna.

Vägen till Jacks hjärta går nog genom gosedjur tror jag. Eller bollar möjligtvis.
Och vägen till mitt hjärta går som bekant genom mitt gosedjur Jack. Och handboll möjligtvis.

IMG_4904
Glass är också en favorit i och för sig.

Om en dryg månad ses dom igen, kusinerna. Då väntar en vecka på Lalandia i Jylland med besök till både Legoland och Givskud zoo och staden Vejle. Det är ju mina gamla hoods det där och jag ska passa på att träffa lite danska kompisar med. Efter det åker vi med islänningarna till Island och är där i två veckor.

IMG_4921
Tre fina fågelmatare vid Alþingið i Reykjavík.

Så om inte Jacks och min isländska är fulländad efter detta så vet jag inte vad.
Det är för övrigt på min egen topplista från besöket; att jag lyckades prata isländska nästan hela tiden.
Det var häftigt!

Om att vakna och så

Två nätter i rad vaknade jag av att jag grät. Jag drömde om Jónas då så klart. Och jag minns inte riktigt vad, men jag vet att jag vaknade ledsen för att han inte var frisk ens i drömmen. Inte ens där. Men trots att jag hade en så hemsk känsla där, mitt i natten, så ville jag somna om igen för att få vara med honom mer. Tryggheten som landar i min kropp när den tror att jag är med honom. Kärleken som fyller mitt hjärta. Ledsen eller inte ledsen, tanken på livet med honom är så mycket finare än det utan. Oavsett.

Jag sitter och letar upp bilder på Jónas nu. Jacks fröken frågade om jag inte kunde ta med ett foto på Jónas så kunde dom ha det på väggen där och prata om honom ibland. Att inte mitt hjärta gick sönder då. Av ledsenhet, saknad och minnen. Men också av godhet och förståelse. Tänk att Jack får vara på ett så fantastiskt ställe! Tänk att dom ska prata om Jónas så att det blir alldeles naturligt!

Jag vandrade runt lite bland datorns alla bilder och hamnade både i Brasilien och Barcelona och på Island. Och sen såg jag plötsligt bilderna från när vi gifte oss på sjukhuset och dom nio dagarna efter det, innan han dog. Jag har knappt kollat på dom tidigare.
Jag vill inte minnas slutet som det såg ut. Jag vill komma ihåg det bara som jag tror att det såg ut. Det där är ju inte Jónas, utan bara en svag, svag skugga.

Men hur ska jag kunna välja ett enda foto som ska beskriva allt det han var? Av alla dom jag har, så ska bara ett duga. Jag kommer leta efter rätt i en halv evighet.

And when the sun comes up like it always does

Ni kanske undrar hur det går att skola in Jack på förskolan? Säkerligen.
Då ska jag berätta:

Det går fantastiskt bra!

1504_4325

Idag är det sista dagen på hans två veckor långa inskolning. Från fjärde dagen har han varit där själv, ätit och sovit och så har jag hämtat honom vid två.
Jacks ansvariga pedagog (ville skriva ”fröken” där men det är säkert inte tillräckligt politiskt korrekt) är helt underbar och dom tar alla hand om honom så väldigt bra.

På förskolans gård finns ingen asfalt och inga cyklar, men det finns träd och sandlåda och små bilar.
Och dom har bollar att leka med!

1504_4330

Dom är ute två timmar varje förmiddag (och sen på eftermiddagen igen) och har också samling där. Häromdagen valde Jack att stå i mitten av ringen och dansa istället för att sitta ner som dom andra barnen.
Det där är ett påhitt han absolut inte ärvt från mig!

Och om man frågar:
– Var bajsade fågeln, Jack?
Så sträcker han fram sitt pekfinger och säger ”uuh”. Och det är sant. För igår fick han lite färskt bajs på sitt finger från den förbipasserande fågeln. Årets händelse, enligt Jack.

Årets händelse (nåja) enligt mig är att det där projektet jag pratade om, nu har kört igång!

1504_podlogga

Det var nämligen så att i oktober ungefär blev jag uppringd av handbollsförbundet och så startade en konversation som mynnade ut i en idé om en podcast. Det finns ett par andra podcasts om handboll på marknaden, men samtliga har (enbart) fokus på herrhandboll. Och dom drivs givetvis även av män. Så för att komplettera, osv.

Det var sjukt kul att spela in det första avsnittet och både jag och Daniel, som gör podden tillsammans med mig, längtar till nästa gång!
Om ni vill lyssna på det första avsnittet så kan ni göra det här.

Lite musik på det kanske?

1. The Mowgli’s – Bad dream
2. Sabina Ddumba – Scarred for life
3. Purity Ring – Bodyache
4. The Mowgli’s – Whatever Forever
5. Purity Ring – Repetition

Det där med äggen

Idag började på ett helt perfekt sätt med frukostbesök av två snärtor plus en halvåring. Det är så fint att sitta på vardagsrummets golv och äta långsam frukost och prata om viktiga saker som kanske ingen annan bryr sig om. Så morgonen la grunden för en hel dag, energimässigt. Så borde det alltid vara. Och våren är bra med utomhuslek utan jacka och utan att frysa ihjäl i sandlådevindarna.

Och sen då?
Även jag får väl fylla min blogg med bilder från påsken. Den var bra hos oss.
Långfredagen spenderade jag visserligen på en buss till och från Stockholm för en matchjävels skull, men Jack hade det bra ute på landet med många vuxna och kusin Clara.

1504_3139
Kusinerna. Det gick nästan att se in i framtiden nu, hur roligt dom kommer ha ihop här om något år eller så. Jack har ännu inte riktigt fattat storheten med lekkompisar och Clara går runt och är ordningspolis och härmar allt man säger, men sen!


1504_3173

Du och jag Alfred!

1504_3104_2
Denna!

I övrigt så räknar vi ner timmarna till förskolestart, även om dagens milstolpe – Jack lekte själv i trädgården när jag gick in och lagade mat – nästan känns både större och viktigare just nu.

I’d shown the world what it means to me

Idag tackade jag ja till en förskoleplats för Jack. Jag hade ansökt om en som ligger precis här, jättenära. För det är väl så man gör, tänkte jag. Nära är bra och då får man umgås med grannarna. Men på den fanns ingen plats förrän efter sommaren, om ens då. Men så fick jag istället erbjudande om en annan en liten bit bort. Och nu när jag läser om den, så verkar den ju helt superbra! Naturinriktning, bara två avdelningar, ligger mitt i en jättefin park och dom är ute mycket. Visst är det ju så att allt hänger på dom som jobbar där, men ändå. Det kan man ju aldrig veta innan?

Det känns konstigt att någon annan ska ta hand om mitt barn så många timmar om dagen, när jag själv har gjort det dygnets alla timmar i snart ett och ett halvt år.

1503_3577
Hade han kunnat prata den här snubben, så hade han sagt: Mamma, jag älskar bollen!

Att börja jobba igen känns fantastiskt! Jag ser fram emot att få vara något annat än mamma och lekkompis och jag längtar efter att få göra något som är mer intelligenskrävande än sandlådegrävning eller låtsasdricka kaffe ur små, små plastkoppar.

Den trettonde april börjar inskolningen.

Och snart kan jag berätta om ett fantastiskt projekt jag är med och drar igång nu. Ser så mycket fram emot det!

Förändringar

1503_3522

Saker jag har i min handväska nu för tiden, men som jag absolut inte haft för tre år sedan.

  1. Fingervantar i storlek hundraX-small
  2. Napp
  3. Gosedjurskollibri
  4. Halväten macka
  5. Tennisboll

Vad har du i din väska?

My little one

Det var en så fin dag idag. Både sol och tolv grader. Man blir på något sätt både pigg och astrött när det här ljuset skär fram genom allt vinterdamm. Och fönstren som måste tvättas.

IMG_3520
Finsällskapet!

Tisdagar är ju rytmikdag som ni vet, och idag hade vi bjudit med oss Karin och Stina som var på besök från Norge.
Vi hade nästan en heldag kan man säga. Rytmik, häng i trädgården och fika på stan. Vi snodde med oss en ballong från McD på vägen till cafét. Kanske inte just för min skull.

På rytmiken visade Jack i alla fall vem som är bäst på att sparkas när pedagogen slängde in en badboll mitt i cirkeln av ettåringar. Jack tjongade den så den flög rätt över huvudet på någon stackare på andra sidan ringen. Den landade långt bort.
Men det är roligt att se hur Jack liksom lär sig från vecka till vecka. Han är med på så många rörelser nu och vet precis vad som ska  hända. Han klappar i händerna, lyfter armarna och dunkar handen i mattan just när det är dags för det. Hur lärde han sig det? Han som nyss var så liten.

1503_3516
Här sitter han och chillar, bebisen, och ser ut som om han äter Daim. Men det är det alltså OBS inte! Det är fruktstång med jordgubbssmak. På sjuttonmånadersdagen och allt!

The space in between

Det du gör med ditt barn, och tillsammans med någon – förmodligen med den viktigaste vuxna människan i ditt liv, gör jag alltid själv. Med Jack.

När det är lördag och ni kanske åker till parken för att kolla på fåglarna ihop, eller går till glassbutiken och köper en kula vaniljglass innan ni sätter er i solen. När det är söndag och ni går till lekplatsen och bygger sandslott som ska rivas direkt eller lyssnar efter flygplanet högt där uppe. Eller när ni bara hänger där hemma i vardagsrummet och leker med miniköket och läser böcker en hel dag.
Ni gör det kanske ihop, i alla fall ibland.

IMG_3436

Ni kanske kollar på varandra då och då och tänker att ni har ett sånt fint barn ihop. Ni har det gulligaste exemplaret, visst är det så? Och titta, bara från förra veckan har det hänt så mycket! Nu har hon lärt sig att göra rörelserna till Imse vimse spindel alldeles själv eller nu kan han låtsasmata nallen med nappflaskan alldeles på eget bevåg. Det är nytt, häftigt!

Jag gör aldrig det ihop.

Ingen vet lika mycket om Jack som jag gör och ingen kan krama honom med samma tröst som jag. Ingen vet vilken lekplats som är roligast eller vilken jacka han föredrar. Ingen kör fram bilen och säger ”Hoppa in, nu åker vi på utflykt!”.

Ibland är det väldigt ensamt.

Att plocka ner stjärnorna till dig

Varje tisdag går vi på rytmik, Jack och jag. Han ser fram emot det, märker jag.
Innan vi går någonstans berättar jag alltid för honom vart vi ska eller vad vi ska göra. När jag till exempel säger ”nu ska vi åka och träffa Mary, vill du det?” så säger han ”JA” och nästan hoppar samtidigt. Och när jag säger ”vi ska åka till rytmiken och leka med barnen och sjunga sånger, kul va?” blir han också glad och peppad. Han blir i och för sig peppad över det mesta, om man bortser från att byta blöja, lämna lekplatsen för tidigt eller sätta på sig overallen.

Jag försöker prata med honom så pedagogiskt jag kan, utan att för den sakens skull veta om jag gör på rätt sätt. Jag försöker förklara saker och berättar varför man måste göra vissa saker och varför andra inte är tillåtet. Han är för det mesta glad och snäll. Nästan alltid faktiskt. När han inte är det, är mina eventuella pedagogiska skills dock fullständigt bortblåsta. Och så får jag dåligt samvete.

Jag börjar undra om föräldraskapet är en konstant fråga om dåligt samvete? Och om mitt barns liv är ett aldrig sinande ström av utnyttjande därav…

15033419

Men vad skulle jag inte göra för dig?

Och så har jag börjat på isländskakurs. Äntligen! Varje torsdagkväll sitter vi där, en grupp omaka personer och stammar fram konstiga ljud. Och faktiskt, om det inte börjar släppa lite. Språkspärren. Vi får väl se.
I sommar ska Jack och jag vara tillsammans med den isländska familjen i tre veckor. Vi börjar med en vecka i Lalandia i Jylland och följer sen med till Island och stannar i två veckor. Målet är att det då i princip bara ska pratas isländska och att Jack ska förstå det och komma in i språket på ett fint sätt. Det och att få träffa alla dom människorna jag gillar, men som bor långt bort.

Men vad ska jag säga till Jack när vi står där vid graven?
”Här är din pappa.”

Idag när vi gick hem från bussen såg vi en stor stjärna strax ovanför träden. Jack pekade och jag sjöng Blinka lilla stjärna för honom, så att han skulle förstå vad det var vi såg. Och så frågade jag honom om han trodde att hans pappa kunde se honom från stjärnan. Han nickade och sa ja.

Det var väl mars som kom

Säkert hundra gånger, eller det är så det känns, har jag tänkt på den här bloggen.
– Uppdatera den! Har jag sagt till mig själv. Men så händer det inget.

Mest för att jag är så trött, eller har varit. Varje kväll, efter att Jack har somnat (eller snarare: varje kväll, efter att Jack har hämtats från mina föräldrar efter träningen och sedan placerats sovandes i sin egen säng) har jag varit så outsägligt trött att jag inte ens har orkat resa mig från soffan. Dels för att han har vaknat en del, så att det känts som om dom där minuterna av totalt ego har styckats upp och blivit ofullständiga, och dels för att jag varje gång har tänkt att det jag skulle skriva om ju egentligen var helt meningslöst.

För när man inte uppdaterat på en halv evighet kan man ju inte bara skriva om strunt sen, har jag tänkt.

IMG_3186
Vi. Jag gillar oss.

Men nu när solen har kommit, när roliga projekt börjar styras upp och när barnet inte längre har tänder på väg eller är sjukt så känns det med ens okej. Okej att skriva löjligt, bara för att komma igång. Okej att använda den sista energin för att gå upp för trappan till datorn. Eller nu känns det inte längre som om energin är så låg. Den återkommer kanske nu.

Vi börjar så.

10. Kolla! Här har jag ritat en hund?

Jag tror inte att jag har ritat en hund sedan jag kanske gick på mellanstadiet. Och lika bra är nog det.
Men jag har faktiskt, tro det eller ej, ritat annat.

 

img001

 

för-mycket-ängel-för-mig

 

Det här är en del av den där listan jag lovade er.

  1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
  2. 5 saker jag tänkt på idag
  3. Ibland tänker jag att jag borde…
  4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
  5. Hepp! Dagens boktips!
  6. Månadens djur är givetvis…
  7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
  8. Ibland blir jag avundsjuk på…
  9. 5 saker jag borde ta tag i
  10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
  11. Månadens färg är givetvis…
  12. Hepp! Dagens filmtips!
  13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
  14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
  15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
  16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
  17. Hepp! Dagens tv-tips!
  18. Ibland retar det mig att…
  19. Kolla! Det här åt jag idag.
  20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
  21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
  22. Kolla! Här bor jag.
  23. Hepp! Dagens måltidstips!
  24. Månadens klädesplagg är givetvis…
  25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
  26. Kolla! Här jobbar jag.
  27. Ibland skulle jag vilja…
  28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
  29. Det var onekligen väldigt roligt när…
  30. Kom ihåg

9. Fem saker jag borde ta tag i

Ja, vi har ju redan pratat om dom där sakerna som jag av någon anledning alltid känner att jag borde.
Men okej, här kommer en lista på topp fem.

1. Jag borde måla taket i köket och golvet i sovrummet.
2. Jag borde läsa en isländsk bok.
3. Jag borde städa.
4. Jag borde köpa en ny laddare till min kamera (igen).
5. Jag borde laga massor av mat att frysa in.

Och det här blev ju kanske det hittills tråkigaste inlägget i den här listan så jag ger er även en annan lista:

1. Sigma – Changing
2. Hello Saferide – Dad Told Me
3. Carola – Tell Me This Night Is Over

 

Det här är en del av den där listan jag lovade er.

  1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
  2. 5 saker jag tänkt på idag
  3. Ibland tänker jag att jag borde…
  4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
  5. Hepp! Dagens boktips!
  6. Månadens djur är givetvis…
  7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
  8. Ibland blir jag avundsjuk på…
  9. 5 saker jag borde ta tag i
  10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
  11. Månadens färg är givetvis…
  12. Hepp! Dagens filmtips!
  13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
  14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
  15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
  16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
  17. Hepp! Dagens tv-tips!
  18. Ibland retar det mig att…
  19. Kolla! Det här åt jag idag.
  20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
  21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
  22. Kolla! Här bor jag.
  23. Hepp! Dagens måltidstips!
  24. Månadens klädesplagg är givetvis…
  25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
  26. Kolla! Här jobbar jag.
  27. Ibland skulle jag vilja…
  28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
  29. Det var onekligen väldigt roligt när…
  30. Kom ihåg

8. Avundsjukan

Ibland blir jag avundsjuk på…
Så lyder formen för dagens inlägg.

Jag är sällan avundsjuk på specifika personer, eftersom jag inte tror på att enskilda människor lever ett fantastiskt liv rakt igenom, men däremot händer det att jag blir avundsjuk på tillfälliga eller långvariga tillstånd.

Så ibland blir jag avundsjuk på dig, ospecifika person, för att du har kärlek. För att du lever med människan du är menad att vara med. Jag är avundsjuk på det självklara ni delar och på det exklusiva som är ni. Jag är avundsjuk på dig för att du har din sådana människa kvar, för jag har inte det själv.
Och jag är alldeles särdeles avundsjuk på precis detta, just eftersom jag vet vad det innebär att ha allt – självklarheten där bredvid, det exklusiva ihop, kärleken.

Hade jag aldrig upplevt det, så hade jag aldrig saknat det. Så det gör mig väl på ett sätt naturligtvis rikare än dom som aldrig varit där, trots att jag bara varit där och vänt. Så avundsjuk på det, men ändå glad för din skull. Förbannad blir jag bara på dig om du inte själv inser och tar vara på det fina du har.

IMG_2925
Strax nedanför Corcovado, Jesustatyn. Dagen efter vi blivit ihop. Dagen efter fontänen i Rio.

 

Det här är en del av den där listan jag lovade er.

  1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
  2. 5 saker jag tänkt på idag
  3. Ibland tänker jag att jag borde…
  4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
  5. Hepp! Dagens boktips!
  6. Månadens djur är givetvis…
  7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
  8. Ibland blir jag avundsjuk på…
  9. 5 saker jag borde ta tag i
  10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
  11. Månadens färg är givetvis…
  12. Hepp! Dagens filmtips!
  13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
  14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
  15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
  16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
  17. Hepp! Dagens tv-tips!
  18. Ibland retar det mig att…
  19. Kolla! Det här åt jag idag.
  20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
  21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
  22. Kolla! Här bor jag.
  23. Hepp! Dagens måltidstips!
  24. Månadens klädesplagg är givetvis…
  25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
  26. Kolla! Här jobbar jag.
  27. Ibland skulle jag vilja…
  28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
  29. Det var onekligen väldigt roligt när…
  30. Kom ihåg

7. Jag idag, eller en annan dag

Jag får visst jobba ikapp nu. Livet kom emellan. Livet, sömnbristen, ont i halsen och match i Stockholm kom emellan.

Idag är ju en annan dag, men jag tog faktiskt en bild på mig själv i fredags, trots att jag inte skickade upp den här.

bild 1

Bilden är ganska sorglig, det ser man på påsarna under ögonen, men kvällen i sig var hemskt trevlig. Julia bjöd in till spontantacokväll och jag och Jack gick dit. Och vi gick hem igen alldeles för sent för min sömnbrists bästa. Så på bilden är vi på väg hem igen, genom vår del av staden. Och jag blev på något sätt ännu tröttare när jag hörde röster som skrålade på låtar av Björn Rosenström på tredje våningen i ett av husen vi passerade. Tröttare men också enormt tacksam över att aldrig mer behöva vara på en sådan förfest. Tacksam för att jag kan välja att gå hem och sova. Även om sömnen är begränsad och styckindelad.

Men jag tog en bild idag med, för att visa att jag inte alltid ser ut som om jag sovit för lite.

bild 2

Ni får ursäkta att jag verkar tro att jag är fjorton år och tar en selfie snett uppifrån, men jag var tvungen att skynda mig så att ingen såg vad jag gjorde där jag gick på Vasagatan med min barnvagn och mina selfieplaner.

Det här är en del av den där listan jag lovade er.

  1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
  2. 5 saker jag tänkt på idag
  3. Ibland tänker jag att jag borde…
  4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
  5. Hepp! Dagens boktips!
  6. Månadens djur är givetvis…
  7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
  8. Ibland blir jag avundsjuk på…
  9. 5 saker jag borde ta tag i
  10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
  11. Månadens färg är givetvis…
  12. Hepp! Dagens filmtips!
  13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
  14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
  15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
  16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
  17. Hepp! Dagens tv-tips!
  18. Ibland retar det mig att…
  19. Kolla! Det här åt jag idag.
  20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
  21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
  22. Kolla! Här bor jag.
  23. Hepp! Dagens måltidstips!
  24. Månadens klädesplagg är givetvis…
  25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
  26. Kolla! Här jobbar jag.
  27. Ibland skulle jag vilja…
  28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
  29. Det var onekligen väldigt roligt när…
  30. Kom ihåg