Mörkret och jag
Mörkret kom tidigt i år tydligen. I fredags faktiskt. Samma sekund som jag vaknade visste jag att det hade kommit. Det går inte riktigt att förklara, men allt jag måste göra blir plötsligt omöjligt. Allt jag gjort blir dåligt, allt jag är blir meningslöst, allt jag vill blir patetiskt och äckligt pretentiöst.
På en sekund vänder allt, helt utan förvarning. Jag borde kunna undvika det, men tydligen bränner det hål på alla skydd, tar sig allra längst in, oavsett vad.
Så nu är det här och det går inte riktigt över.
Det strömmar ord i mitt huvud, det blir som ett högljutt kaos där inne. Jag vill bort, men hur ska jag kunna försvinna från mig själv?
Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det just nu. Så jag bara går omkring och liksom känner mig otillräcklig, trasig, fel.
Det är något med den där klumpen som har fastnat igen, under halsen och över magen. Man kanske kallar det bröstet? Det är något med tårarna som hela tiden hotar. Det är något med minnen från tidigare som ställer sig i vägen.
Jag känner mig oinpassad, ett ord som tydligen inte finns. Lite typiskt kanske. Men jag känner mig inte hemma någonstans, det är som om jag inte finns. Förhoppningsvis är det bara tillfälligt och förhoppningsvis går det över snabbt. Jag hoppas att natten kan sopa bort alla spår.
Jag hoppas det.
Mitt framför mig
Fasaden rämnade lite hos KBT idag. Och i boken (Lär känna psykopaten av Görel Kristina Näslund) läste jag om dom olika typerna av psykopater.
Jag hittade honom.
”Den explosiva psykopaten skiljer sig från de andra typerna av psykopater genom sina plötsliga humörsvängningar med utbrott av okontrollerad ilska och utfall mot andra människor, till exempel sina familjemedlemmar. Dessa raseriutbrott, som kan komma som en blixt från klar himmel, är plötsliga reaktioner på frustration eller rädsla. Raserianfallen skrämmer andra till tystnad eller passivitet, men tjänar främst som utlopp för uppdämda känslor av förödmjukelse och förnedring hos psykopaten.
Många av dem är överkänsliga, de tycker att de blivit försmådda eller de känner sig starkt frustrerade av det meningslösa eller hopplösa i sin tillvaro. När de här personerna möter misslyckanden, förödmjukelser och frustrationer brister deras begränsade beteendekontroll. Besvikna och frustrerade med livet säker de revansch för den dåliga behandling som de tycker sig ha fått. Gamla minnen och känslor kommer till ytan och ger upphov till våldsam ilska och blind panik. De vräker ur sig en ström av otidigheter och smädelser, svär och förbannar. Under raseriutbrotten säger de saker som inte går att förlåta och utdelar slag som ingen kan glömma.
För den explosive psykopaten står ofta vissa individer som symbol för hans frustration och misslyckanden. Dessa personer blir föremål för attacker eftersom psykopaten inte känner den verkliga källan till sin frustration. Hans häftiga utspel är våld mot symboler snarare än mot verkliga människor. Oförmögen att sätta ord på vad han känner, och känslan av att ha blivit förödmjukad, agerar psykopaten med våld och ilska. Det är hans enda sätt att göra sig kvitt irritationen.
…
Den falske psykopaten söker gillande från omgivningen och vill gärna fortsätta at vara omtyckt av dem som han svikit. Han kännetecknas av ytlig vänlighet och gör ett sympatiskt intryck första intryck på nya bekantskaper. Till de typiska dragen hör att han söker ständig uppmärksamhet och visar ett omoget, stimulanssökande beroende.
…
Den girige psykopaten tycker inte att livet har gett honom hans beskärda del. Han har inte fått vare sig kärlek, stöd eller materiella ägodelar, andra har erhållit vad som borde ha tillkommit honom. Därför drivs han av stark avundsjuka och en önskan om att ta tillbaka vad livet har undanhållit honom. Han tror att han för evigt kommer att vara den som blir utan och hans vinningslystnad går aldrig över. Han hungrar efter den kärlek och bekräftelse som han aldrig fick i barndomen och känner ständig oro för att kanske vara mindre värd än andra.”
Vart. Enda. Ord.
